Jag är vaken och lever...går nog inte förklara för någon hur rädd jag är för att sövas och denna operation. Det som skulle göras var att byta ut alla mina stag i hela ryggen och räta upp det som gick. Träffade världens finaste narkos läkare, en äldre kvinna som redan skulle gått i pension men valt att jobba vidare. Verkligen rätt människa på denna plats. Hon fanns även hos mig när jag vaknade i går kväll och har även kommit upp till mig nu på morgonen, tror nästan jag fick en panik attack när min man skulle lämna mig och det var dax att somna. Men tack vare denna kvinna så löste sig allt och nu är det gjort, är verkligen det enda som räknas. Nu gäller det få i sig något för jag vill hem nuuuu. Och det som känns mest tråkigt är att mina tvillingar fyller 20 år i dag och jag kan inte vara med dom.
kram Theres
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar