Havets makter...

Åh vilket äventyr...

Åkte ner med tåget till ön själv, så härligt bästa känslan och gillar att vara helt ensam ibland. Min fina sommar vän skulle också hit denna veckan så vi skulle passa på att mysa lite tillsammans.

Det första som händer när hon skulle hämta mig med båten  i stan är att hon får vända blåste på tok för mycket så det blev bilen istället(ett klokt beslut insåg vi efteråt).

Väl ute på grann ön så insåg jag att det blåste storm, alltså helt galet mycket för att ta sig över till ön. Tanken var att vi skulle ta min båt (eftersom den är större än hennes och hon litar på min sjövana)men där var vi chanslösa att få lös den från bryggan i denna storm.

Så fick bli hennes lite mindre och öppnare båt...att vi tog oss över sundet vet jag inte vem jag ska tacka men det var en prövning.

Att ha respekt för havet är något jag har men har även fått lära mig hur man ska köra både i storm och ta vågorna rätt för det kom väl till pass kan jag villigt erkänna.

I efterhand insåg jag att det blåste 25 sekundmeter över sundet...och där och då var jag inte stor men över tog vi oss.

Kram Theres